Glädje, lycka och tacksamhet

... det är de känslor jag fick med mig hem efter mötet. Vilka otroliga livsberättelser man fick höra men att det ändå ar gått så bra för alla dessa människor och som lever i en ständig kamp. Men alla har en gemenskap i AA som verkar vara så betydelsefull för alla som var där. Idag var det ju "öppna dörrar", så vilka som helst fick komma idag så vi var ett blandat gäng. Vi vat två som kom utifrån, två helt nya "medlemmar" och en ny medberoende, sammanlagt var vi väl mellan 15 - 20. Mkt spännande och intressant.
När man gick utanför dörren kände man bara tacksamhet till livet och insåg än en gång att man har så mycket värdefullt i sin närhet. Denna insikt kommer till min oftare och oftare, känner nästan varje dag hur tacksam jag är, och att gå på sådana här möte är verkligen nyttigt!
Och framförallt får man en förståelse för dessa människor, ett beroende som man är maktlös inför.

Att dessa människor finns där för varandra och stöttar och blir stöttade i deras kamp mot alkohol, som är en livslång sjukdom som bara du kan göra något åt.
Det gick till så att det var en man som inledde mötet sen gick vi en delningsrunda vilket innebär att var och en får dela sina tankar, motgångar, liv, framtid, ja vad som helst. När turen kom till mig så presenterade man sig: Andrea heter jag, sen sa allt i kör "Hej Andrea", kändes lite som han där Frisks grejs i tre kronor :)
När jag hade suttir och lyssnar på alla dessa människor som var i olika stadie i sin "nyktra alkoholism" var jag verkligen berörd och förstod att detta kunde hända vem som helst när som helst, gamal som ung, chef eller arbetslös, gift eller ensam, ja alla helt enkelt.

Gonatt