Dagen som varit

Ja då ska man försöka sammanfatta dagen :)
Första timmen på jobbet satt jag och skrev ett referentsamtal som jag hade i slutet på förra veckan och blev klar med det och lämnade till handläggaren för ett genomläsande innan jag skulle skicka det vidare till skolan för godkännande och genomläsande.

Sen var det dags för de glömda barnen. Startade med ett rollspel, hur det kunde se ut i familjer med missbruk, här handlade det om en alkoholiserad pappa till en tonårspojke.
Vidare satt diskutionerna igång och det viktigaste jag fick med mig från dagen är att det är det lilla som räknas. Att jag säger hej i korridoren i skolan eller att jag säger att jag finns och bryr mig. När jag började läsa socionomutbildningen trodde jag att man skulle kunna rädda hela världen och att allt skulle bli så bra, men så fungerar det inte, VERKLIGEN INTE!

Barn till missbrukande föräldrar har en uppgift, en helmlighet. Det är att bibehålla hemligheten och detta blir barnen proffs på. Därför är det så svårt att upptäcka i skolor eller andra verksamheter med barn och ungdomar. Ämnet alkohol är inte tabubelagt, det skryts hit och dit hur och vad man druckit under helgern och nyhetsmorgon provar viner till mat på morgonen. MEN MEN MEN MEN när det kommer till missbruk blir det tabu, för att vi vet inte hur vi ska handskas med problemet, vi vet inte hur vi ska möta barnen. Vi måste våga finnas där för barn och ungdomar som är i behov av en hjälpande hand, livräddare som vi kallade dem idag.

Det som är så oerhört frustrerande är när man hör lärare säga "Om vi anmäler till socialen så bryter ju vi förtroendet till ungdomen, och det häner ingenting ändå" Detta gör mig så förbannad! BRYTER ETT FÖRTROENDE!?!?!? va tusan, du vill väl ungdomens bästa?! Anmäla gör man inte för att skada någon utan enbart för att invdividen ska få rätt hjälp och stöd (även den som missbrukar). Och att det inte händer ngt?! Det händer massor, det är bara det att skolan inte får reda på det på grund av sekretessen!

Ja detta skulle jag kunna skriva en hel uppsats om, jag blir så berörd och jag vill ut i arbetslivet och göra ngt, jobba jobba jobba med ungdomar och barn. Barn och ungdomar i skolan som är stökiga och bråkiga blir klassade som skolans bråkstakar, var ligger problemet, grunden till problemet. Utåt ser man bara en "jobbig" ungdom som ingen vill ha på lektioner, men detta kan vara ett rop på hjälp, ett sätt att få uppmärksamhet (vilket många av dessa barnen inte får i hemmet) och många vill bara bli sedda.

Ja, nu slutar jag
Har packat inför morgondagen :)
Ska träffa Veronica imorgon under mitt uppehåll i Gävle :)
Har pratat med Anna idag :) Wiiee

Ha det bra