Idag gjorde jag min första dag på barn- och ungdomshabiliteringen, och det känns i huvudet kan jag säga. Vi har träffat massa människor med olika professioner, på barn- och ungdomshabiliteringen jobbar 1 olika yrkeskategorier tillsammans vilket gör att barnet och familjen får all hjälp under ett och samma tak. Det är som är så tragiskt i det hela är att man möter familjer i sådan otrolig sorg och att barn och ungdomar med diagnoser kanske bara lever upp till 12 års ålder. Jag kommer beröras och jag är jätte rädd att jag typ ska bryta ihop under ett samtal. Det kan hända och jag är inte beredd på att det ska hända!
Både min och Beccas handledare är verkligen eldsjälar och verkar brinna för sitt jobb vilket kommer göra våra 15 veckor mycket mer spännande och händelserika. Det var helt underbara människor som jobbade där, men det kommer ta ett bra tag innan alla namn och yrkesroll kommer fastna, först och främst måste jag lära mig att hitta :)
Jag längtar redan till måndag (imorgon ska vi ha träff med vår praktiklärare från skolan). Träffa mer människor och få ett hum om vad alla har för roll i arbetet med barn och familjer. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar