Vi är ju bara två i familjen så vi kan ju bara vara två av dessa, idag skulle jag gissa att det var trött och tröttare. På fredag lär det va två stycken som är tröttast. Vi har båda fullt upp och nya utmaningar och intryck. Ni som precis börjat plugga, nytt jobb eller en annan form av omstart i livet vet hur det är. Att va öppensinnad hela dagarna och ha alla spröt ute för att ta in allt och lite till så slutar hjärnan tillslut att vara med.
Jag älskar känslan av att lära mig nya saker, känna att jag får lite kontroll men framförallt är känna att jag utvecklas. Jag kommer fortsätta min resa många många, tusen år, eller jag tror aldrig att jag kommer mig fulländad i det jag gör. Om jag mot förmodan gör det hoppas jag att någon klok människa säger till mig att byta jobb. T har en resa framför sig som inte kommer vara av denna värld. Jag längtar nästan tillbaka till universitets tiden när han sitter där med alla sina papper och läser och försöker få ordning på allt och sätta in det i sina rätta sammanhang. Oh my goooood vilka resor vi kommer göra på varsitt håll men samtidigt så nära varandra.
Mina älskade kära bästa vänner; jag saknar er så jag håller på att dö!
Härromkvällen när jag satt och drack lite te så kom saknaden av Varbergs goaste Rebecca som ett slag i magen, te är ju hennes specialitet ;)
Skickade sms till henne och sa att jag saknade henne, fick då det kloka svaret; jag finns i ditt liv men bara på ett annat sätt. Det är så sant, vi har bytt kapitel i våra liv och lever våra liv på olika håll. Becca är den som ger kloka råd till en envis, ego och krånglig Dea. Hon får mig att vakna upp från min fantasi värld och se saker och ting på andra sätt. Detta låter ju som en kärleksförklaring på hög nivå, men den vänskapen vi byggt upp är svår att liva ner. Och de man tycker allra mest om saknar man också väldigt väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar