Idag har Tor vänner hemma och gör grupparbete och det väcker så mycket minnen från min egen studietid. Jag älskar att ha hemmet fullt med folk och man pratar om allt och inget, djupt och ytligt, viktigt och oviktigt. Pratade med Veronica häromdagen och vi avsluta med orden "det känns som vi aldrig hinner prata klart" och ja, det är så det känns jag kan aldrig få nog av dessa underbart fantastiska människor som jag lärde känna under dessa åren i Östersund.
Varför ska alla bo så långt ifrån varandra, jag vill ha fler nära och kära runtomkring mig. Saknar det så förbannat mycket! Ibland kommer denna vågen över en att man inte har så utbrett nätverk i Göteborg och ännu mer nu när man är hemma och är föräldraledig. Då träffar jag inte ens mina underbara kollegor. Vi måste ta oss iväg på öppna förskolan och hoppas hoppas hoppas att vi träffar någon rolig själ som man bi min nya kaffe kompis som också är "ledig" på dagarna.
Va roligt att du kommit igång och blogga igen så får man lite uppdateringar om ditt liv. Håller fullständigt med om vad du skriver, jag saknar också studietiden och gemenskapen man alltid fanns i då... De va så roligt när vi t.ex. var hos dig och skulle se på landet för längesedan men istället bara åt massa gott och snackade skit en hel dag =) Det händer aldrig nu när man är heltidsarbetande och ja nätverket är inte direkt stort här heller. Jag skulle definitivt kunna börja plugga igen bara i hopp om att träffa lika underbara personer att hänga med =P
SvaraRadera